hoppets.blogg.se

Även om jag har haft det väldigt tufft i livet så finns ändå hoppet kvar. <3

F U C K C A N C E R ! !

Kategori: Allmänt

Såg en filmsnutt på Facebook om en liten kille som hade cancer. Varför drabbas så många av denna helvetessjukdom?
Den slår ut människor överallt. :-(

Min pappa fick cancer i gallan. Från det att han fick diagnos tills han dog tog det tre veckor. Den 12 november är det 8 år sedan. <3

Vad har hänt eftersom det bara blir fler och fler? Det kan ju inte bara vara att det finns bättre metoder.

Jag blev opererad för cellförändringar i mars i år. :-( Nu har jag tagit nya prover och väntar på provsvar. :-(
Men förhoppningsvis fick dom bort allt vid operationen.

Har haft en ganska bra dag idag. Om det beror på att det varit svalare eller om det bara varit bättre vet jag inte, men jag är glad iallafall.

Helgen är ett oskrivet kapitel. Hoppas jag får något bra att fylla det med.

Kram till er som läser mina tankar. <3

Riktigt tuff torsdag!

Kategori: Allmänt

Denna dagen har verkligen inte börjat bra. Har nästan inte sovit något. Bara dusat bort men vaknat snabbt igen. Det finns inte så mycket som kan störa sömnen som smärta.
Men förhoppningsvis blir dagen bättre och hoppas på bättre sömn i natt.
Annars känns det ganska bra, nu när det inte är så jättevarmt ute.
Resten av denna dag kommer jag nog att försöka rota i mina garderober mm.
Hoppas ni har en bra dag! Kram

Hemidystoni-Min smärtsamma vardag.

Kategori: Allmänt

När jag var 14 år började detta helvete. Först var det som att fingrarna på vänster sida inte följde med, Nu är hela vänster sida i ständig kramp. :-(
Det är en neurologisk sjukdom som inte går att bota. Har prövat så många olika metoder och mediciner att jag känner mig som en försökskanin.
Läkarna på Sahlgrenska har inte sett nått liknande och jag har fått träffa läkare ifrån USA. Där hade dom haft några liknande fall.
1998 och 1999 blev jag opererad i huvudet 3 ggr. (Deep Brain Stimulation. DBS) Då sattes det in elektroder i thalamus för att störa ut dom impulser som gör att musklerna krampade. Det blev inte som läkarna önskade.
Sen fick jag en smärtpump i nacken ( IDA-kateter) Men pga läckage fick den tas bort.
Operationerna som jag gjort i vår har varit i smärtlindrande syfte.
Nu äter jag medicin som hjälper ytterst lite mot spasticiteten, smärtstillande och lite annat smått och gott. :-(
Jag har hjälp av assistenter 10 timmar/ vecka.
Ändå försöker jag att se ljust på tillvaron, men vissa dar är svårare än andra att hitta ljusningen.
Men jag har mina barn <3
Det är min historia i korthet.
Men träffar ni mig på ön så fråga mig gärna!
Kramar